GiSO i mitt hjärta | Anders Josefsson Aljered

”Jag minns en gång när jag skulle spela på Högmässan i Gräshagskyrkan och var jour innan på natten. Jag hade en utdragen tvillingförlossning och avlösande jour var försenad så jag kom inte iväg som planerat, men 3 minuter innan klockorna ringde satt jag ändå på orgelpallen, med strumpor blöta av fostervatten…” Anders Josefsson Aljered har sannerligen många strängar på sin lyra. Idag arbetar han till vardags som läkare i Jönköping och vikarierar som organist, men allt började i Gislaved där Anders spelade fiol och altfiol för Bengt Eurén och medverkade i Gislaveds Symfoniorkester. Efter studier på Kungliga Musikhögskolan återvände Anders till Gislaved för att bli organist och dirigent för Gislaveds Kammarkör innan han påbörjade sina studier till läkare.



Du växte upp i Gislaved och kom tidigt i kontakt med musiken. Du spelade fiol och sedan altfiol för Bengt Eurén och även piano för Claes-Olof Lindqvist. Vad betydde musiken för dig under din uppväxttid?

Lite skämtsamt brukar jag säga att musiken räddade mig från idrotten. Men musiken betydde förstås mycket mer än så. Förutom att det var roligt att spela gav musiken många sociala relationer. Genom musiken fick jag möjlighet att resa och åka på läger. Jag spelade piano för Claes-Olof Lindqvist, men min första pianofröken var Anita Kanmert. Det var Anita som väckte mitt intresse för att spela och sjunga.

Som altviolinist var du med i olika grupper och orkestersammanhang. Är det någon särskild konsert du minns med glädje? 

En konsert jag aldrig glömmer var när Gislaveds Symfoniorkester tillsammans med Staffan Scheja spelade Rachmaninovs andra pianokonsert under ledning av Jan Yngwe. En fantastisk upplevelse! Förutom pianokonserten spelade vi bland annat Svenskt festspel av August Söderman. Den sista nyårskonserten med Bengt Eurén glömmer jag inte heller. Jag tyckte mycket om Bengt. Han var en fantastisk person som vi har mycket att tacka för.

Orgeln blev ditt instrument när du sedan gick Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hur kom det sig att du började spela orgel och vad fick dig att välja att utbilda dig inom musiken?

Min pappa var mycket engagerad i kyrkan och det var han och mamma som anmälde mig till kyrkans musikundervisning i Gislaved. Jag spelade först för Marianne Lindqvist men fick senare Morgan Blåberg som lärare. Morgan var en fantastisk lärare i alla avseenden. Han inspirerade och uppmuntrade mig att fortsätta med musiken. Första gången jag spelade på en gudstjänst var jag 15 år. Efter det blev det många gudstjänstspelningar och kyrkokonserter. Jag fick mycket positiv uppmärksamhet. Det senare bidrog säkert till att jag valde att utbilda mig inom musiken. På Kungliga Musikhögskolan tog jag lektioner för Torvald Torén, Stefan Therstam och Anders Bondeman, alla mycket meriterade musiker, men trots det vill jag säga att Morgan är den som har betytt/betyder mest för mig.

Förutom att spela orgel på musikhögskolan, var jag en flitig pianist och körsångare. Som sångare i Musikhögskolans kammarkör under Eric Ericsson och senare i Gustaf Sjökvists kammarkör fick jag var med om många roliga konserter och resor. Den musikaliska fostran som man fick i Musikhögskolans kammarkör var ovärderlig. Många av våra främsta sångare och musiker exempelvis Peter Matei, Malena Ernman och medlemmarna i The Real Group var med i Musikhögskolans kammarkör.

Efter musikhögskolan återvände du till hembygden och var organist och även dirigent för Gislaveds kammarkör. Ibland hade också kören samarbete med Gislaveds Symfoniorkester. Någon särskild konsert du gärna minns?

Jag gjorde några konserter med Gislaveds kammarkör, musiker från GISO och inhyrda proffsmusiker som jag är stolt över. År 1996 gjorde vi Mozart Requiem med Gustaf Sjökvist som dirigent. Gustaf var ett riktigt proffs, mycket kompetent och alltid väl förberedd. År 2007 skulle Gustaf dirigera Haydns oratorium Skapelsen med Gislaveds kammarkör och GiSO. I sista stund blev han tvungen att tacka nej till att dirigera (han hade drabbats av lungcancer) och jag fick frågan om jag kunde tänka mig att dirigera istället. Det är ingen enkel uppgift att dirigera kör, orkester och solister i ett stort verk, och med sin gamla lärare i ensemblen, men jag tror att jag ändå redde ut uppgiften någorlunda hyggligt. Det var roligt att få dirigera den konserten, även om jag önskade att Gustaf hade gjort det.

Då och då återvänder du till hembygden för att spela med dina olika musikvänner i kyrkorna. Vad betyder det för dig att göra dessa konserter?  

Det är roligt att spela och ett tillfälle att ses. Jag, Ronnie Sjökvist (violinist på Göteborgsoperan) och Anders Gerhardsson (kontrabasist på SMOT) har spelat sedan vi var tonåringar, så det börjat bli några år. Även denna sommar kommer vi att spela.

Du valde efter några år som kyrkomusiker att utbilda dig till läkare och arbetar nu på en vårdcentral i Jönköping. Vad betyder musiken för dig idag? 

Musiken betyder mycket för mig idag och har gjort så hela tiden sedan jag slutade som organist i Gislaved. Under mina studieår i Lund var jag ständig vikarie i Lunds Domkyrka och Allhelgonakyrkan, det blev många högmässor och orgelkonserter. Numera (med undantag för det senaste året) vikarierar jag 1-2 gånger per månad som organist, jag kompar körer och medverkar vid konserter bl.a. med Jönköpings kammarkör och Sofia Motettkör. Det var förresten musiken som gjorde att jag blev läkare på Kvinnokliniken, Ryhov. Raymond Lennrick, som var chef på Kvinnokliniken och en sann musikälskare, hörde mig spela piano på Stora hotellet och undrade om jag inte kunde komma och arbeta hos dem och det gjorde jag (jag var läkare på Kvinnokliniken i 7,5 år innan jag blev distriktsläkare). Jag minns en gång när jag skulle spela på Högmässan i Gräshagskyrkan och var jour innan på natten. Jag hade en utdragen tvillingförlossning och avlösande jour var försenad så jag kom inte iväg som planerat, men 3 minuter innan klockorna ringde satt jag ändå på orgelpallen, med strumpor blöta av fostervatten (men det var det nog ingen som såg).

Ytterligare en sak som musiken betyder för mig – jag är gift med Linda och har två barn, Nils och Hilda. Linda och jag träffades genom musiken. Så jag har musiken att tacka för mycket!

Vad tror du om framtiden för Gislaveds Symfoniorkester? 

Min framtidsdag är ljus och lång – så börjar en av våra gamla psalmer. Jag hoppas och tror att det också ska gälla Gislaveds Symfoniorkester.