Broarydsbördiga Iréne sadlade om och gjorde sitt första professionella framträdande som 33-åring. Numera lever världssopranen vanligtvis ett liv där hon ena dagen gör konsert i Los Angeles, nästa sjunger hon på La Scala i Milano, gör publiksuccé på Metropolitan, operapremiär i Berlin och kanske hinner hon med en skogspromenad hemma i Broaryd.
Vad är ditt första minne av Gislaveds Symfoniorkester?
Svårt, jag tror jag blandar ihop många minnen från längre tillbaka. Var symfoniorkestern involverade i resan med Kammarkören till Gotland på 90-talet? I så fall är det raukarna och Skapelsen. Fantastiska minnen! Sen satt jag med i publiken när ni hade återvändarkonsert och gjorde Carmina Burana! Det var mäktigt att sitta i publikhavet och bara njuta! Sen naturligtvis mina egna konserter tillsammans med er som solist. Det är alltid lika spännande att få vara med på hemmaplan.
Du har sjungit på världsscener och med stora orkestrar. Men hur är det att sjunga på ”hemmaplan”?
Oj, det är en stor fråga. Rent sångligt ingen skillnad alls, jag använder samma instrument och är samma jag. Men, mentalt är det både enklare och svårare. På hemmaplan har jag ju så många delar av mig blottade och blir därför både mer sårbar och vinner styrka medans jag är ”bara” operasångerska när jag frilansar i mitt arbete. Skillnaderna kan ni säkert förstå utan fler ord från mig.
Har du något särskilt minne från dina framträdanden med Gislaveds Symfoniorkester?
Den senaste konserten vi hade var extra betydelsefull för mig pga en allvarlig olycka med svår hjärnskakning och benbrott på skallen som krävde operation. Det låter kanske dramatiskt men för mig har livet ett före och efter den olyckan. Hur alla musiker kastade sig ohämmat ut i ett mycket krävande program imponerar mig fortfarande när jag tänker tillbaka. Så mycket musik vi gjorde, så mycket mod från alla involverade, vilken trygghet ni gav mig där och då. Rent fysiskt fick jag flera svimningskänslor under konserten men efteråt bara positivt svindlande känslor. En dryg månad senare vågade jag hoppa på en stor Wagnerproduktion, mycket tack vara er! Tack!
Du har en fullbokad konsertkalender, men Coronapandemin har stoppat många konserter, hur har det ändrat din tillvaro?
För mig står det helt still! Från slutet av mars har alla jobb ställts in. Hittills fram till september men det är många produktioner även under kommande säsong som flyttas fram eller avbokas. Hittills har jag som frilansande inte innefattats av någon krishjälp heller så det är en oviss tid. Samtidigt njuter jag av att kunna vara hemma. Jag har tex satt potatis för första gången på över 25 år!
Vi hoppas att du snart kan stå på scen igen, vad har du inplanerat för det kommande spelåret?
Om inte mer ställs in så blir det Elektra på Bayerische Staatsoper, München, i september i en spännande produktion som jag har gjort där tidigare. Sen Fidelio i Barcelona, det blir min officiella debut som Leonore. I nov/dec Elektra i Palermo. Sen drar jag på världsturné med Esa Pekka Salonen, det blir spännande med bl a min debut i Carnegie Hall. Sen väntar Tokyo, Leipzig, San Fransisco, Stockholm och säsongen avslutas i Festspielhaus, Bayreuth som Brünnhilde! Lite undervisning och inspelning av Lieder ska jag få in också under säsongen så nästa år blir det inga egenodlade tomater.
Vad tror du om framtiden för Gislaveds Symfoniorkester?
Den unika mixen av professionella musiker, fantastiskt duktiga fritidsmusiker och unga studenter/talanger måste finnas kvar. De ger en sammanhållning och tillfällen för utveckling, individuella och för kommunens kulturliv, som krävs i ett sunt samhälle! Jag är stolt över att vi har Gislaveds Symfoniorkester.