GiSO i mitt hjärta | Urban Ward

”Det är musiken som tagit mig dit jag är idag. Jag har fått resa jorden runt på turnéer, spelat in massor med musik, kunnat ta mig vidare till andra yrken, träffat min fantastiska fru Paula” säger Urban Ward om förhållandet till musiken. Urbans karriär har varit bred och inneburit såväl orkesterspel, i bland annat Göteborssymfonikerna, som uppdrag bakom kulisserna. Coronapandemin har för honom betytt stora förändringar, ändå ser han ljust på framtiden både för egen del och för Gislaveds Symfoniorkester. 

Du växte upp med musiken, spelade cello för Jan Eurén och, om jag minns rätt, också saxofon för Juan Campmany i Musikskolan. Vad betydde musiken för dig under din uppväxt?

Musiken var min uppväxt, eller rättare sagt att spela. Det var där mina kompisar fanns, i orkestrar och ensembler. Resan började med att Bengt Eurén sa att du ska spela cello, där kom den klassiska repertoaren. Sedan ville jag spela annan musik och där kom saxen in i bilden. Jag kan inte nog understryka hur viktiga och bra mina lärare Bengt, Janne och Juan var. Det var en fantastisk tid med stora resurser för varje elev. Så borde det vara för alla!

Du kom med i Gislaveds Symfoniorkester tidigt med din cello, påverkade det ditt senare yrkesval att bli orkestermusiker? 

Målet för mig var nog tydligare än jag då förstod, att bli professionell musiker i en symfoniorkester. Självklart påverkade tiden i orkesterföreningen, som vi sa på den tiden, men också tiden på musikhögskolan i Göteborg som ju också har bytt namn! Janne Eurén såg till att jag fick ta lektioner för Maja Vogl i Göteborg, hon blev ju senare min lärare där, och de lektionerna öppnade så att säga dörren till både musikhögskolan och Göteborgs Symfoniker.

Har du några särskilda minnen från din tid i Gislaved med orkestern och musikskolan?

Massor av minnen! Vi åkte på sommarläger till Mullsjö med ungdomsorkestern och det var ju hur kul som helst. Ett annat fint minne är när vår stråkkvartett fick turnera med jazzmusikern Nils Lindbergs grupp, här fick jag känslan av ett friare förhållningssätt till musik. 

Du har haft en verkligt spännande karriär, som cellist i Göteborgs Symfoniker och senare bland annat orkester-, och kommunikationschef för orkestern. Nu jobbar du med ett spännande uppdrag ”Haydn 1791”. Vad är din uppgift där? 

Det är musiken som tagit mig dit jag är idag. Jag har fått resa jorden runt på turnéer, spelat in massor med musik, kunnat ta mig vidare till andra yrken, träffat min fantastiska fru Paula (på en turné!). Mina söner Ossian och Ludvig ägnar sig båda professionellt åt musik. Det intressanta är att jag själv nu spelar med amatörer i ordets bästa bemärkelse, ett gäng gubbar som lirar soul och funk, och resan upprepas men i mindre skala. Musikens kanske viktigaste beståndsdel för mig är spelglädjen och med ett gäng som detta kan vi strunta i allt annat, det betyder allt. Så är det inte alltid i den professionella världen, men nu kan jag välja. Din fråga gällde Haydn1791, en väldigt spännande samling personer som bildat en konsultgrupp med sikte på i första hand orkestrar och operahus jorden runt. Allt är i sin linda och tyvärr satte pandemin stopp, men den går ju över!

Denna våren har varit väldigt speciell med tanke på Coronarestriktionerna. Hur har det påverkat dig? 

Coronan har ju gjort att många nu spelar för en digital publik, jag följer den utvecklingen med stort intresse. Jag var en av initiativtagarna till GSOplay som sedan 2012 funnits som ett digitalt konserthus hos Göteborgs Symfoniker, kan skryta litet med att det är en framgångssaga av stora mått. Det finns mycket att säga och fundera över, men jag tror att det krävs mycket mer än att filma av en konsert för att det ska bli mer än ett komplement till den riktiga upplevelsen, den där när det så att säga flödar energi mellan publik och utövare. Men jag tror att det vi nu upplever på sikt ändå kan öka intresset för den klassiska musiken då den blir tillgänglig på ett helt annat sätt än tidigare.

Vad tror du om framtiden för Gislaveds Symfoniorkester?

Framtiden är ljus! Jag tror man kan jämföra Gislaveds Symfoniorkester litegrann med vårt band, The Suburbans, det är spelglädjen som ska stå i första rummet. Och i orkestern finns en rad kompetenser som kan utnyttjas, jag anar att här finns IT-experter, reklamare, fotografer, konsulter, ingenjörer m.m. Utnyttja deras kunskaper till fullo och spela på med det härliga driv man får i ett gäng dedicerade amatörer. Det har ju tagit orkestern långt och gett er en hängiven publik där ni vårdar relationerna på bästa sätt. Jag känner en trogen besökare mycket väl, min mamma Marianne går på varje konsert och längtar till nästa, och den ska vara på riktigt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *