”Gislaved ska inte underskatta hur långt deras rykte sträcker sig” säger Lore Vancauwenberghe, tillika Gislaveds Symfoniorkesters nya konsertmästare och Gislaveds musikskolas nya fiollärare. I en intervju berättar hon om sin resa från Belgien till Sverige, om energin i musiken som enar och förenar och om ryktet om Gislaveds musikskola som ”den bästa musikskolan i hela Sverige”.

Du kommer från Belgien, har studerat i Holland och flyttade hit i höstas från Jokkmokk där du jobbade i kulturskolan och i Norrlandsmusiken. Vad lockade dig att söka dig till Gislaved? 

Gislaved ska inte underskatta hur långt deras rykte sträcker sig. Jag funderade på att flytta till södra Sverige då, främst för att det är närmare Belgien och mer tillgängligt för vänner och familj på det sättet. Norrland är en otrolig vacker och magisk plats, men ganska isolerad. När jag såg den lediga tjänsten komma upp fick jag höra från flera kollegor i Norrbotten att jag inte kunde släppa taget och att Gislaveds musikskola ”förmodligen var den bästa musikskolan i hela Sverige”.

Mitt intresse väcktes och jag blev snart överväldigad av orkesterverksamheten, Gislaveds långa musikälskande historia, de inbjudande och välutrustade klassrummen och de positiva historier jag hela tiden fick höra. Att en så liten kommun har en fullfjädrad symfoniorkester genom invånarnas engagemang och passion är aldrig tidigare skådat och otroligt speciellt.

Bara ett besök på skolan och jag blev omedelbart övertygad: det här var en plats där jag kunde uttrycka både mina pedagogiska och utövande passioner. En skola som hade nytta av det jag älskade att göra och en plattform för att dela denna kärlek till musikutbildning, musik, fiol och orkesterspel.

Jag tycker fortfarande att det är overkligt och är tacksam över att jag får jobba här med så många saker som får mitt hjärta att sjunga och att musicera tillsammans med andra är nu min vardag. 

Du har en stor erfarenhet från olika orkestrar. Vad vill du ta med dig till Gislaveds Symfoniorkester?

Att en orkester låter bäst när alla faktiskt spelar tillsammans. Och jag menar inte bara ordets bokstavliga betydelse med tempo och tonlängd.

När musiker känner sig trygga, bra och tillräckligt säkra vågar de bryta sig loss från noterna och kontakta varandra, de är inte rädda för att ta initiativ och dela musikglädje, inspirera varandra på det här sättet och då händer något speciellt . Klangen och olika klangfärger smälter samman, orkestern utvecklas från 60 olika musiker till en delad helhet och känslan och det musikaliska resultatet som detta ger är underbart för både musiker och lyssnare. Det är samma energi som samlar supportrar vid en sportmatch, en grupp människor som sjunger psalmer i en kyrka och varför samma tiktok-danser dansas över hela världen. Det handlar om en öppenhet, kommunikation och att komma hem, och är energin i ”tillsammans”. Och det är då människor kan åstadkomma otroliga saker tillsammans.

Du har också efterträtt vår mångårige medarbetare Annika Björkenbo, inte bara som konsertmästare i Giso, utan också som fiollärare i Musikskolan. Vad tycker du är viktigast att ge till dina elever? 

Nyfikenhet, självförtroende, vetskapen om att vissa saker tar tid och ansträngning och är värda att arbeta för, tålamod med sig själv, att ha något att vara stolt över, att ha något som hjälper dig att få kontakt med både dig själv och andra människor; lära dem att färdigheter, talang, hårt arbete och hur mycket du är värd som person inte nödvändigtvis är relaterade och absolut inte samma saker.

Men framför allt: inspirera dem, visa dem kärleken till musik och förhoppningsvis smitta dem med den.

Vad fick dig att vilja lära dig spela fiol?

Musik har alltid funnits i mitt liv. Själv började jag Suzuki-utbildningen i väldigt ung ålder. Att spela fiol var en naturlig sak, något som alltid har funnits där sedan mina tidigaste minnen. Det är därför jag inte kan föreställa mig ett liv utan fiol eller musik, jag har aldrig känt till något annat.

Du har också spelat mycket folkmusik, är det något som du vill fortsätta att utveckla här i Gislaved?

Folkmusik är en av mina stora passioner. Jag tror att ett av de bästa sätten att utforska en ny kultur är genom folkmusik. Folkmusik berättar historier, även om det bara är instrumentellt, och kanske bara förkroppsligandet av en viss känsla man inte kan sätta fingret på; om livet för personen som spelar den. Om många kan relatera får du lokala klassiker som inte bara berättar om en individ utan om en grupp människor. Därför kan folkmusik berätta mycket om ett folks identitet och umgängessätt. Även de största kompositörerna (jag tänker just nu på Beethoven, Dvorak och Grieg som är mest kända för att introducera folkmusik i sin klassiska repertoire, men listan är självklart oändlig) hänvisar till folkmusik för att framkalla känslor av ”hemma”.

Det ger mig stor glädje att få kontakt med människor när jag reser och dela folkmusik med varandra. För mig har svensk folkmusik något rent, vemodigt och träffar dig mitt i hjärtat. Jag känner mig privilegierad som får hålla mig så nära källan och hoppas få lära känna mycket ny musik i framtiden och förhoppningsvis också få knyta an och göra musik med några lokala folkmusiker.

Vad tror du om framtiden för Gislaveds Symfoniorkester? 

Så länge det finns kärlek till musik bland så många människor, och tillräckligt många som hittar energin, tiden och motivationen att lägga axlarna under projektet, ser jag en ljus framtid.

Vi får inte glömma att vara oerhört stolta över denna unika orkester och att föra denna stolthet vidare till den yngre generationen.

Jag känner mig privilegierad att vara konsertmästare här och jag ser mycket fram emot alla musikaliska äventyr och storhetstid vi kommer att fira tillsammans!

Publicerad söndag 12 februari 2023.