Petter Svensson är uppvuxen i Gnosjö och kom under sin gymnasietid i kontakt med Gislaveds Symfoniorkester. Den första egna xylofonen tillverkade Petters pappa, som var slöjdlärare, åt honom. Idag arbetar Petter som slagverkare i Norrköpings Symfoniorkester. ”Jag kan meddela att ni är väl kända bland musiker långt utanför Gislaved” säger Petter som berättar att tiden då han genom Gislaveds Symfoniorkester, fick testa att spela med en stor symfoniorkester, sådde ett betydelsefullt frö som skulle komma att spela stor roll för hans yrkesval.
Du är född och uppväxt i Gnosjö, där du gick som elev i musikskolan för Kjell-Åke Ängergärd. Hur kom det sig att du valde att spela slagverk?
Jag började trumma väldigt spontant hemma på kuddar och grytor. Min favoritstund var den före TVs barnprogram – då spelades lite populära blandade låtar till testbilden innan barnprogrammen drog igång. Jag byggde upp soffkuddarna till ett trumset och trummade med mammas strumpstickor till musiken i TV-soffan. Min första lärare Kjell-Åke var fantastisk, något som jag nog inte förstod att uppskatta där och då. Jag spelade mycket trumset men var inte särskilt flitig på att öva på mina läxor. Nu senare i livet har jag insett Kjell-Åkes fina pedagogik, och jag har återanvänt en del av hans material till elever som jag själv undervisat. Med gott resultat.
En anekdot fick jag berättat för mig av Kent Lindén (slagverkslärare vid Musikskolan i Gislaved) var att din pappa, som var slöjdlärare, tillverkade en xylofon till dig och lånade en stämapparat av Kent för att stämma träplattorna. Var det grunden till ditt malletspel?
Haha, nej det tror jag inte, men visst hjälpte det till att få tillgång till ett eget instrument att öva på. Vi lånade helt enkelt en xylofon som stod på skolan i Anderstorp, och kopierade den så gott vi kunde. Vi tog hjälp av ett par böcker om hur man kan stämma xylofonens plattor, och det gick faktiskt helt ok, xylofonen fungerade och jag har kvar den än idag som övningsinstrument.
Vad betydde musiken för dig under din uppväxt?
Musiken fanns där överallt. Jag växte upp i pingstkyrkan i Gnosjö med ett levande musikliv. Där behövdes alltid någon som spelade lite trumset eller bas till kören. Och flera musikkunniga vuxna som uppmuntrade mig. Dessutom fanns där instrument och en plats att öva på. Jag och några kompisar startade ett band och spelade instrumental fusionjazz, det var nog mitt största focus i unga tonåren. Sedan fanns där också flera blåsorkestrar i Gnosjö med omnejd där jag fick vara med, och som gav viktiga erfarenheter av ensemblespel.
När du började på Gislaveds Gymnasium spelade du för Kent Lindén och du var med i Gislaved Drum Corps. Vad har du för minnen från den tiden?
Jag har massor av roliga minnen från Drum Corps. Det var ju en så pass aktiv orkester som Kent skapat, vi åkte omkring i bygden och spelade hela sommarhalvåret. Dessutom en del längre resor och varje år en utlandsresa! Jag tänker att det var sådana äventyr som gjorde att jag fortsatte med musiken när det kom någon svacka, för det gör det för alla. Jag minns när vi åkte till Göteborg eller Norrköping och spelade på karneval eller parader där, det var en skön energi att gå omkring och spela och dansa genom staden, och möta en dansande publik. Bland utlandsresor minns jag särskilt en som gick till södra Spanien, där vi hann med lite sol och bad mellan spelningarna. Alla resor skapade en stark sammanhållning, det var många skratt! Betydelsen av Drum Corps för trummisar i regionen kring Gislaved har varit enorm! Otaliga är de som börjat eller fortsatt att spela enbart för att få vara med här. Jag är säker på att man redan som barn ser upp till denna orkester när man ser den spela på gator och torg, och att det i sin tur kan leda till att vilja prova spela trummor och slagverk senare. Kent Lindén och Alexander Kroon har gjort ett enormt arbete med detta!
Kent skickade dig sedan vidare under ditt tredje gymnasieår till Bo Holmstrand som var lärare på Göteborgs Musikhögskola och slagverkare i Göteborgs Symfoniorkester. Hur var det att börja spela där?
Detta var gåtfullt för mig just då, jag förstod inte att jag behövde ny energi från en annan lärare, visste ingenting om vilka andra pedagoger som fanns att tillgå. Jag minns det som att Kent först letade efter en trumsetslärare, men inte hittade någon, och då blev det Bo Holmstrand i Göteborg. Jag åkte till Bo en gång i månaden ungefär. Det var den enskilt viktigaste faktorn för att jag blev musiker, att jag fick arbeta med Bosse. Han har lärt mig oerhört mycket som jag använder mig av varje dag. Och att Kent förstod att detta var viktigt för min utveckling, det är stort. Senare blev Bo min lärare på musikhögskolan.
Hur gick sedan vägen till slagverkssektionen i Norrköpings Symfoniorkester och var det ett självklart val att bli musiker?
På sätt och vis var det självklart, när jag väl kommit in på musikhögskolan. Vägen dit gick via ett års värnplikt som musiksoldat i arméns musikkår, och därefter ett år på Ljungskile folkhögskola. Såklart är det hård konkurrens om de musikerjobb som finns i landet. Jag fick först anställning i blåsorkestern Göteborgsmusiken (som nu heter Göteborg Wind Orchestra, GWO), där jag jobbade ett par år. Sen var jag sugen på att få spela symfoniorkester, och sökte mig till Norrköping där det fanns ett slagverksjobb ledigt. Jag började här -99, och har trivts väldigt bra. Framförallt är vi fyra i slagverkssektionen en stark enhet, vi har utvecklats tillsammans och har väldigt kul ihop. Vi sätter regelbundet upp egna slagverkskonserter vilket både är väldigt givande för oss, och också bidrar till stadens o regionens musikliv.
Vad tror du om framtiden för Gislaveds Symfoniorkester?
Jag tror att Gislaveds Symfoniorkester är otroligt viktig för musiklivet i regionen. Både som spridare av glädje och kultur, men inte minst för att hjälpa fram och bibehålla kvalitet hos unga och äldre musikanter i regionen. Jag kan meddela att ni är väl kända bland musiker långt utanför Gislaved! Jag stöter ofta på musiker här i Norrköping eller på andra håll i Sverige som har spelat i Gislaved. Kanske har deras musikaliska bana börjat där för att sedan fortsätta med folkhögskola eller musikhögskola. Att som ung musikant få prova på att spela i en stor orkester kan så ett sådant frö. Så var det för mig. Jag har Gislaved att tacka för mycket. Lycka till framöver!
Publicerad 6 juni 2023.