Carl Ahlgren är klarinettist och har spelat med orkestrar som Kungliga Filharmonikerna och Sveriges Radios Symfoniorkester. För ett antal år sedan började han som klarinettlärare på Musikskolan i Gislaved och efterträdde då sin egen före detta klarinettlärare Bodil Axelsson. Nyligen var Carl solist i Mozarts klarinettkonsert med symfoniorkestern, något han gjorde med bravur! Vi är glada att ha dig, Carl, både i orkestern och på Musikskolan!

Du växte upp i Hagshult. Hur kom det sig att klarinetten blev ditt instrument?

Det kom sig av att jag är uppvuxen i ett hem där alla håller på med musik. Jag är uppvuxen i en stor familj med fem bröder, där alla spelade olika instrument. Ibland hade vi konserter med familjen Ahlgren, med blandad förtjusning. Det kunde vara på sommarmusik eller på julaftonsnatten i kyrkan. Min pappa hade LP-skivor och när jag var 8 år hittade jag en skiva med klarinettisten Putte Wickman, som jag lyssnade på många gånger. När jag var 9 år började jag spela klarinett i Vaggeryds musikskola. Jag hade en bra första klarinettlärare. Att jag spelade, var mycket tack vare mina föräldrar. De stöttade och skjutsade till lektioner och orkesterövningar och sedan, när jag blev äldre, till Värnamo kulturskola, där jag bland annat spelade för Bodil Axelsson. När jag var i gymnasieåldern tog jag privatlektioner för en klarinettist i Jönköpings Sinfonietta, Charlotta Savander.

Vad fick dig att söka dig till Gislaved?

Det var många omständigheter som samverkade till det beslutet. Jag är musikerutbildad och hade frilansat under flera år. Sen kom pandemin och det var svårt att få ekonomin att gå ihop när många konserter blev inställda, så jag blev tvungen att tänka i nya banor. På många andra ställen utannonserar man tjänster i träblås, men här i Gislaved var tjänsten en renodlad klarinettjänst, där det fanns möjlighet att spela i symfoniorkester och där fokus var att ha orkester för eleverna.

Efter studier på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm har du varit frilansande musiker i flera välrenommerade orkestrar och ensembler. Vad tycker du är det bästa med att spela i en symfoniorkester?

Jag har spelat med orkestrar som Kungliga Filharmonikerna och Sveriges Radios Symfoniorkester. Det är unikt i att 100 människors olika vilja kan strömma samman och skapa en fin musikalisk upplevelse. Det blir nån form av kemi som uppstår, som man inte får uppleva någon annanstans, en nästan telepatisk känsla. Att ha fått uppleva detta på en professionell nivå har varit fantastiskt, i orkestrar där alla är så skickliga musiker och har nått så långt i sitt musicerande. 

Förutom att du spelar klarinett i Gislaveds Symfoniorkester har du också andra uppgifter i orkestern, som att ibland repetera, göra i ordning noter m m. Varför är det viktigt för dig att arbeta för att bevara och utveckla orkestern? 

Först och främst är det ovanlig att det finns en symfoniorkester i en så liten landsortskommun, en symfoniorkester i den storleken och med den höga musikaliska nivån. Sen är det ju en blandning av allt, framför allt att få chans att musicera själv, att få ha med elever bredvid sig i orkestern. Det ger mig väldigt mycket att se hur eleverna utvecklas i samspel. Det är något jättefint att ge eleverna.

2022 var du solist i Mozarts klarinettkonsert med Gislaveds Symfoniorkester. Hur kändes det? 

Det var roligt och en dröm att spela Mozart, speciellt andra satsen. Det är annorlunda att vara solist med allt fokus på sig. Jag utmanade mig själv med att spela allt utantill och det är alltid värre att spela när mina elever, föräldrar och släkt lyssnar. Man blir aldrig helt nöjd, men det var ändå väldigt roligt att få göra.

Du har efterträtt Bodil Axelsson som klarinettlärare i Musikskolan. Vad tycker du är viktigast i din roll som lärare, att förmedla till dina elever? 

Spelglädje, att få känna glädjen i att behärska sitt instrument. Att inspirera eleverna att utvecklas. Att ge dem verktyg till hur de kan bli bättre och vilja att ta nästa steg.

Du har en historia av musik i din släkt och du har arbetat med att försöka bevara din farfars musikarv. Varför har detta varit viktigt för dig?

Farfar ledde Missionskyrkans musikkår i Skillingaryd i 40 år och han var också en av dem som såg till regementsmusikerna från A6 kom till Skillingaryd för att undervisa ungdomar. Han köpte in instrument och beställde färdiga och specialbeställda arrangemang. Musikkåren finns tyvärr inte kvar längre och när jag hörde att alla Musikkårens noter kanske skulle slängas, ville jag rädda noterna, över 600 titlar. Det är ett långsiktigt projekt, med vackert handskrivna noter, som nu finns hemma hos mina föräldrar.

Vad tror du om framtiden för Gislaveds Symfoniorkester?

Man måste våga hålla fast vid kärnan i orkestern med den klassiska musiken och i viss mån vara konservativ. Vi har under säsongen spelat stora klassiska verk som Brahms Symfoni nr 2 och Dvoraks Symfoni nr 9. Stora verk där alla sinnen sätts på spets för att hålla hög nivå och som utvecklar orkestern till att faktiskt bli ännu bättre. Det är fantastiskt att vi kan spela den musiken! Det är viktigt att få upp elever till orkestern och där har musikskolan och orkestern ett nära samarbete. Utmaningen är absolut att söka nya banor, men att aldrig gå i från huvudleden, för då kan man gå vilse.