Dorothea Lockman började tidigt spela fiol vid musikskolan i Gislaved enligt Suzukimetoden. Hon har spelat många konserter med Gislaveds Symfoniorkester och efter det utbildat sig till yrkesmusiker vid Musikhögskolan i Malmö. Idag är Dorothea inte längre verksam yrkesmusiker på heltid, men spelar gärna tillsammans med systern och operasångerskan Karin då och då. ”Jag är fortfarande väldigt glad för mina år som heltidsmusiker – det har lagt en musikalisk grund som jag kommer ha glädje av hela livet” säger Dorothea. 

Du började spela fiol i Musikskolan Gislaved med Suzukimetoden redan när du var liten. Vad tycker du var det bästa med att lära sig spela fiol på det sättet?

För det första att jag fick börja spela så tidigt! Det är jag verkligen glad för. Jag har också varit tacksam för många gånger att jag har lätt för att lyssna in ny musik och för att lära mig musiken utantill.

Du växte upp i Anderstorp och har hela din uppväxt spelat i många olika sammanhang, inte bara fiol, utan också piano och kyrkorgel. Vad betydde musiken för dig under denna tid?

Jag började spela fiol innan jag började skolan och jag var inte gammal när jag fick för mig att jag ville börja spela orgel – jag tror att jag tyckte det lät så maffigt. Först fick jag höra att jag behövde växa till mig så jag nådde ner till orgelns pedaler för att kunna spela, men efter några år fick jag börja först på piano och sen även på orgel. Jag tror att jag kan ha varit 12 år när jag började spela orgel. Under högstadiet och gymnasiet så lade jag otroligt mycket tid på musiken vid sidan av skolan och jag gick oftast och övade när det var håltimme. Eftersom jag inte gick estetisk linje på gymnasiet så hade jag inte musiken på heltid förrän jag kom till Musikkonservatoriet i Falun efter studenten. Jag minns också att jag hade väldigt svårt att välja mellan instrumenten, för allt var kul! Jag körde en more-is-more-taktik kan man säga med egen övning, stråkkvartett, kammarorkester, symfoniorkester, körer och kantorsvikariat. 

Du spelade också med i Gislaveds Symfoniorkester. Är det några konserter som du minns alldeles särskilt? 

Jag tyckte bäst om när vi spelade symfonier och kompade solokonserter. Min första konsert var Dvoraks nia som jag fortfarande tycker mycket om. Jag minns också att jag var med som hyfsat ny medlem och kompade Tjajkovskijs violinkonsert. Det var stort! Att redan på högstadiet och gymnasiet få spela de stora klassikerna är en stor fördel rent utbildningsmässigt om man tänker sig att man vill bli professionell musiker.

 Vad var det som fick dig att vilja utbilda dig på fiol?

Jag hade som sagt väldigt svårt att bestämma mig mellan fiolen och kyrkomusiken, men en viktig del i beslutet var orkesterspelet. Jag tycker att det är fantastiskt roligt att spela orkester och inte minst symfoniorkester där man är som en liten del av en stor organism som ska försöka röra sig åt samma håll.

Ibland gör du olika kammarkonserter i kyrkor. Vad är det bästa med att spela i dessa sammanhang?

Ja, jag och min syster Karin som är operasångerska har gjort kyrkokonserter tillsammans i sju år ungefär. Det bästa är nog dels att få jobba med Karin och få en ytterligare anledning att träffa henne men också att få göra program anpassade för kyrkan. Vi vill att programmen ska ha en kyrklig prägel och det har varit väldigt spännande att utarbeta olika koncept.

Vad jobbar du med idag?

Idag jobbar jag som rekryterare på Skatteverket i Malmö. Efter gymnasiet kändes musiken självklar som yrkesval, men ju längre jag kom i utbildningen desto mer kände jag att jag ändå vill ha ett ”vanligt” jobb. Jag är dock fortfarande väldigt glad för mina år som heltidsmusiker – det har lagt en musikalisk grund som jag kommer ha glädje av hela livet.

Vad tror du om framtiden för Gislaveds Symfoniorkester?

Så länge som upplägget finns kvar och forsätter utvecklas tror jag starkt på Gislaveds symfoniorkester! Jag tänker till exempel på de engagerade musiklärarna som jobbar sent på tisdagkvällarna och gör ett så digert arbete med alla elevorkestrar, styrelsen som ordnar sponsorer från näringslivet och kommunen som backar upp. Plus all musikglädje såklart, den är ju hela grejen!