”Det är ett magiskt ögonblick när man känner att alla spelar tillsammans, när publiken går ut från konsertsalen med tårar i ögonen, när man vet att man har gett en annan människa något som den kommer bära med sig hela livet. Vem vill inte vara med om det?” Så säger Alexander Kroon som är slagverkare och arbetar som musiklärare på Gislaveds musikskola.

Du växte upp i Anderstorp och du var under hela din uppväxt engagerad i musikskolans verksamhet. Hur kom det sig att slagverk blev ditt val? 

Att växa upp i Anderstorp på 60-70-talet betydde att, om man ville ha någon meningsfull fritid, man antingen sysslade med idrott eller musik. I mitt fall höll jag på med både ock men musiken blev allt viktigare ju längre tiden gick.

På den tiden började alla som ville spela ett instrument med blockflöjt eller mandolin för att lära sig de musikaliska grunderna. Jag spelade blockflöjt för kantor Olofsgård när Sven Christiansen steg in genom dörren och ville ha tag i tre pojkar som orkade bära en marschtrumma till den nystartade blåsorkestern. Jag, tillsammans med två klasskamrater, ansågs vara tillräckligt stora för detta uppdrag vilket innebar att jag började spela trummor. 

I Anderstorps skolorkester var du med om utlandsresor, skivinspelning och många konserter. Vad betydde orkestern för dig och har du några särskilda minnen från den tiden? 

Då gick jag i tredje klass och började snart att spela pukor och slagverk i orkestern. Vi är många från Anderstorps skolorkester som har valt musiken som yrke och har Sven och orkestern att tacka för det. Vi började att spela tillsammans nästan innan vi kunde behärska våra instrument och förstod tidigt värdet av att tillhöra en orkester. Vi reste dessutom utomlands redan från början vilket förstås var en rejäl sporre att öva och bli duktig på sitt instrument. De första åren bodde vi i tält, vi var fyra 10-12-åringar som campade ihop och man behöver inte ha särskilt mycket fantasi för att föreställa sig hur det såg ut där efter bara några dagar. Det var ett under att vi hittade våra uniformer inför spelningarna, uniformer som bestod av röda västar med klistermärken på, eller virkade slipsar i olika färger.

Vad fick dig att välja musiken som yrke? 

Eftersom förebilderna var många i orkestern var det ett naturligt val att vilja bli musiker och så småningom musiklärare på kommunala musikskolan och estetiska programmet. Efter musikhögskolan i Göteborg där jag gick musikerlinjen hade jag i några år ett vikariat som slagverkare på Stora teatern, numera Göteborgsoperan, när jag insåg att sitta i en operaorkester nog inte var något för mig. Jag sökte mig till Kristianstad där jag under några år arbetade på musikskolan och musikgymnasiet. 

Efter Musikhögskolan i Göteborg, där du gick musikerlinjen slagverk, var du verksam som musiker. Vad var det som lockade dig att återvända till hembygden? 

Jag fick barn och insikten att vi hade all släkt och vänner samlade i trakterna kring Anderstorp och Gislaved gjorde att beslutet att flytta hem var enkelt. Jag arbetade till en början i både Gnosjö, Värnamo och Gislaved innan det estetiska programmet startade då det blev möjligt för mig att få en heltid här. 

Du har ju många år varit slagverkare i Gislaveds Symfoniorkester och har genom åren haft många av musikskolans slagverkselever vid din sida. Vad betyder orkestern för dig? 

Gislaveds symfoniorkester har alltid varit en orkester som tar väl hand om de elever som spelar där. När jag själv var elev var vi några som kanske visade lite extra intresse och blev belönade genom att få spela solo tillsammans med orkestern, vilket förstås var en upplevelse utöver det vanliga. Att lära sig spela slagverk i en symfoniorkester går inte utan att få öva i en. Under mina år som lärare på estetiska programmet har orkestern varit en naturlig del av utbildningen för de elever som spelar slagverk. En fantastisk möjlighet som inte många orter i landet kan erbjuda. Som slagverkare kommer du i kontakt med många olika musikstilar och att kunna bredda intresset att även gälla symfonisk musik är verkligen en stor fördel för de elever som bor i kommunen.


Är det någon särskild konsert med Gislaveds Symfoniorkester du gärna minns?

Eftersom jag har varit en del av Gislaveds Symfoniorkester under många år har det förstås skapats en hel del minnen. Det är många artister som vi har ackompanjerat, många duktiga dirigenter som har lett oss och många musikaliska verk som vi har kämpat oss igenom. Som slagverkare måste jag nämna Carmen, Suite for strings and percussion av Rodion Schedrin som var en utmaning och ett härligt minne.

Vad tror du om framtiden för Gislaveds Symfoniorkester?  

Vi lever i en värld där barn och unga har betydligt fler val och möjligheter än när jag själv var ung. Det är en utmaning att få fler att börja spela ett instrument så att de så småningom får möjlighet att dela den fantastiska upplevelsen av att spela tillsammans. Men jag har gott hopp för framtiden och tror att Gislaveds Symfoniorkester kommer att blomstra i många år framöver. Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att det ska bli så. Det är ett magiskt ögonblick när man känner att alla spelar tillsammans, när publiken går ut från konsertsalen med tårar i ögonen, när man vet att man har gett en annan människa något som den kommer bära med sig hela livet. Vem vill inte vara med om det?