Anders Gerhardsson blir bekymrad när han hör att musikskolans elever förlorat möjligheten till instrumentundervisning under skoltid. ”Detta kommer utesluta många barn och ungdomar som inte bor i centralorten” säger han och berättar om sin egen musikaliska resa. Idag arbetar Anders som stämledare i kontrabasstämman i Jönköpings Sinfonietta och spelar dessutom gärna kammarmusik i mindre ensembler. Lyssna till ett av Anders senaste uppdrag i filmen nedan. 

Du började spela cello för Jan Eurén, men hur kom det sig att du började spela kontrabas? 

Ja det stämmer. Jan var min cellolärare under hela min uppväxt. Mot slutet av gymnasietiden började jag fingra lite på kontrabasen. När jag började på Birkagårdens folkhögskola i Stockholm sökte jag upp Mikael Karlsson på Operan som accepterade mig som privatelev. Snart märkte jag att det fungerade bra och att jag direkt kunde översätta cellotekniken i basspelet. När jag sedan började på musikhögskolan i Stockholm fick jag till en överenskommelse som gav mig cellolektioner för Mats Rondin och baslektioner för Mikael Karlsson och sedan Håkan Ehrén. Lyxigt!

Du var med som ung i Gislaveds Symfoniorkester, påverkade det dig till att vilja bli professionell musiker? 

Jag skulle säga att det var helt avgörande. Att få spela dom stora symfonierna i en bra orkester redan på högstadiet gav musikintresset en obeskrivlig boost. Det var väl där någonstans som jag började drömma om få göra detta som professionell. Sedan får man inte glömma att vägen dit föregicks av spel i musikskolans mycket väl utarbetade orkesterstege. Till och med i Reftele där jag gick i grundskolan, hade vi stråkorkester som repade med Janne en gång i veckan. Orkestern var minst lika viktig som den individuella lektionen.

Har du några särskilt minnesvärda musikminnen från din uppväxttid?

Massor! Allt från stråksusdagarna då ungdomar från hela kommunen samlades i Gislaved och spelade, till konserter i Wien med GiSO. Solister i världsklass. Turnéer i Sverige och utomlands. Jag glömmer aldrig busen på Viebäck där vi hade upptakt med orkestern i augusti varje år.

Nu jobbar du som stämledare för kontrabasstämman i Jönköpings Sinfonietta, vad är det bästa med ditt jobb?

Det är nog variationen. Allt från popkonserter till rena klassiska symfoniska program. Vi gör även musikalproduktioner och kammarmusikprogram. Länsarbetet är också en mycket trevlig del av arbetet. Att möta musikälskare i våra 13 kommuner tycker jag är en förmån.

Sedan flera år spelar du också i Junekvintetten, vad betyder det för dig att spela kammarmusik?

Kammarmusik är fantastiskt! Du har ingen dirigent som styr arbetet utan det handlar om att samverka in i minsta detalj. Arbetet är tidskrävande och kan ibland även vara slitsamt. Men när det fungerar så att ensemblen blir ett instrument och allt klaffar får man betalt med råge.

Det har varit ett speciellt år med inställda konserter. Hur har det påverkat dig?

Nu är vi igång med höstens konserter. Just nu har vi 50 i publiken men hoppas snart kunna ta större publik. Under våren använde vi tiden till att utveckla vår digitala scen. Vi delade upp oss i mindre ensembler. För min del har det inneburit att spela stråkkvintett. Lite material finns på vår hemsida.

Vad tror du om framtiden för Gislaveds Symfoniorkester?

Jag hoppas verkligen att ungdomar i framtiden ska få samma möjlighet som jag har fått. Att driva GISO kommer troligtvis innebära framtida utmaningar. Helt avgörande är att det fina samarbetet med musikskolan fortsätter. En stomme med musiklärare är en förutsättning för orkesterns stabilitet. En bra återväxt är en annan förutsättning för orkesterns utveckling. Jag blir bekymrad när skolverket sätter stopp för undervisning på skoltid. Detta kommer utesluta många barn och ungdomar som inte bor i centralorten. Sedan har vi alla fantastiska amatörmusiker. Utan er vore det omöjligt!