Björn Olofsgård växte upp i Anderstorp och började sin bana i Anderstorps skolorkester. Själv började Björn spela följt, medan kompisen fick tuban på sin lott eftersom hans pappa hade en större bil. Så småningom kom Björn att utbilda sig vid Musikhögskolan i Malmö och arbetade därefter som musiklärare innan han sadlade om för att istället bli diakon.

Du växte upp i Anderstorp, där din pappa Nils var kantor och din mamma Sara också var aktiv i musiklivet. Var det självklart för dig att välja musik som ditt fritidsintresse?

Att välja musiken blev naturligt. I Anderstorp hade vi ju skolorkestern. Minns tydligt den dag vi skulle välja vilket instrument vi ville spela. Vi samlades på Åsenskolan tillsammans med våra föräldrar, vi var ju inte så gamla då. Sven Christiansen delade sedan ut instrument till var och en av oss. Jag minns speciellt att Ola Forsberg fick en tuba för att hans pappa hade en Mercedes med stor baklucka. Nåväl, vi trodde på det då!

Det blev många roliga resor till tyska kurorter för att spela på somrarna. Sven var otrolig på att fixa med resorna. Minns också när vi spelade på Schönbrunn utanför Wien, där fick vi också träffa förbundspresidenten på slottet!

Vad betydde musikskolan och Anderstorps skolorkester för dig när du växte upp? 

Jag tror att det var både gemenskapen och musiken som gjorde att jag valde att gå vidare med musiken. Tyckte om att öva skalor mm. Musikskolan var stor, stark, bra organiserad. På den tiden fick musikskolan mycket utrymme och kapital.

Musiken var en stor del i din uppväxt och du kom också att vara med i Gislaveds Symfoniorkester. Har du några särskilt minnesvärda musikminnen från den tiden?

Jag minns såklart mycket från tiden i Gislaveds ungdomsorkester och symfoniorkester. Kanske främst nyårskonserterna. En gång spelade vi ett stycke för tror jag 8 celli, det var roligt. Jag minns Evert Johansson, Janne Eurén, Bengt Eurén mfl. Bra lärare och personer.

Vad fick dig att välja att satsa på musik och söka in på Musikhögskolan? 

Många av mina kompisar sökte in på musikhögskolorna, så jag tänkte att det kan jag göra också. Våra lärare uppmuntrade oss att gå vidare med musiken. Jag hade undervisning på 2 instrument, eller 3 med piano, orkesterspel och dessutom musik o satslära för Gunnar Eurén tror jag det var, så förutsättningarna var väldigt bra för oss.

1978 började jag på Malmö musikhögskola. Fantastiskt roligt. Tyvärr drabbades jag tidigt av problem med läppmuskulaturen, min flöjtkarriär blev kort och intensiv. Jag hann ändå undervisa på Simrishamns musikskola på flöjt och cello i 4 år och 1 år i Skövde. Eftersom jag inte riktigt kunde spela flöjt var jag tvungen att börja tänka över min framtid. Cellon var aldrig mitt huvudinstrument.

Du bor nu långt från hembygden, i Ursviken utanför Skellefteå. Hur kom det sig att du hamnade där och att du valde att arbeta som diakon?

Hade några jobbiga år på 80-talet när jag inte visste hur min framtid skulle se ut. Men, så började den ena händelsen efter den andra leda framåt, så på bara några år var jag färdig diakon 1991! Varför det blev diakon kan jag inte riktigt svara på, jag tror att det var dom här jobbiga åren som formade min sociala empati, min tro på Jesus, att han på något sätt ledde mig på den vägen genom alla händelser på 80-talet.

Hamnade uppe i Norrland (Luleå) redan 1993, bor sedan 2003 utanför Skellefteå, där min fru Stina är uppväxt! Vi har 2 barn Hanna och Tilda. Hanna bor i Kungälv och Tilda i Skellefteå. Jag har tagit upp cellospelandet på äldre dar. Har spelat i Skellefteå Orkesterförening, roligt! Har även suttit i dess styrelse.

Du var en av dem som nyligen skrev under ett upprop från Norrlandskommunerna till skolministern där ni påtalar vikten av alla barn ska ha rätt till musik/kulturskola. Vad fick dig att engagera dig i den frågan? 

 Jag fick för några månader sedan mejl från en före detta elev från Simrishamnstiden, hon gjorde också en tillbakablick i tiden. Hon är nu flöjtlärare i mellansverige. Roligt!

Skellefteå har och har haft en stor och bra organiserad musikskola. Men som på så många andra platser har det stramats åt. Därför blev jag glad när jag förra veckan läste att undervisningen efter nyår kommer bli avgiftsfri! Det kommer förmodligen göra att fler vill spela instrument.

Vad tror du om framtiden för Gislaveds Symfoniorkester? 

Vad gäller Gislaveds Symfoniorkester är jag så lite insatt. Hur är intresset, återväxten? Hoppas den är god att ungdomar fortfarande vill spela klassisk musik. Det var jätteroligt att få bläddra i minnet en stund, har bara positiva minnen från musikskolan och tiden där i kring.