Bodil Axelsson är klarinettist och har varit aktiv medlem i Gislaveds Symfoniorkester sedan år 1975. I veckans intervju berättar hon om engagemang som smittar och om den viktiga kopplingen mellan musikskolan och orkestern. Hon berättar också om sammanhållningen i orkestern och om hur hon träffade sin livskamrat.

Du har varit med i Symfoniorkestern i många år. Hur kom det sig att det blev just instrumentet klarinett du fastnade för?

Ja, jag har varit med sedan 1975. Att det blev klarinett var nog mest av en slump. Jag visste nog knappt hur en klarinett såg ut. Men något instrument skulle man ju välja…. Att jag sedan fortsatte att spela berodde till stor del på min första klarinettlärare Sven Christiansens engagemang och alla kompisarna i Anderstorps skolorkester. Det blev en otrolig sammanhållning i orkestern, som under Svens ledning gjorde en utlandsresa varje år.

I många år satt du bredvid din klarinettlärare från Musikskolan i orkestern – Ing-Britt Eurén. Vad betydde det att ha sin lärare där som stöd?

Det betydde givetvis väldigt mycket. Jag såg ju upp till min lärare ”Bibbi” och försökte att spela lika fint som hon. Det är en stor förmån att som musikskoleelev få vara med och spela i en symfoniorkester. På så sätt har ”lilla” Gislaved fått fram ovanligt många professionella musiker och musiklärare i förhållande till sin storlek.

Sedan många år undervisar du i klarinett i Musikskolan Gislaved och har ibland dina egna elever bredvid dig i orkestern. Hur känns det?

Att få ha med sina elever till orkestern där de får spela tillsammans med duktiga musiker, solister och dirigenter är bland det roligaste med musikläraryrket. Man ser och känner att eleverna växer med uppgiften och utvecklas mycket.

Har du några speciellt minnesvärda konsertminnen från din tid i orkestern?

Vi har spelat så många fina konserter så det är svårt att välja, men de stora symfonierna är alltid extra kul att spela. Ett speciellt minne har jag ifrån när vi var på konsertresa med Symfoniorkestern och Kammarkören till Danmark. Vi spelade bl a ”Förklädd Gud” av L-E Larsson. (Det är nog ett av mina favoritstycken.) Det hade blivit en miss i annonseringen av konserten. Så när konserten skulle börja så fanns bara vaktmästaren och två till i publiken. Vi som spelade och sjöng var ca 70-80 personer!!! Det blev lite snopet, men vi spelade för den lilla publiken som var där. Sommarkurserna på Viebäcks folkhögskola och alla konsertresor till Danmark, Tyskland Holland mm. har varit kul.

Vad betyder Gislaveds Symfoniorkester för dig?

Väldigt mycket! Jag träffade bl a min violinspelande man i orkestern för många år sedan. Vi har förmånen att ha ett mycket stort gemensamt intresse i musiken.
Och inte minst alla kompisar som är/och har varit med i orkestern genom åren.
Det betyder mycket att se gamla elever, elevers föräldrar, kompisar från skolorkestertiden, och alla andra vänner och bekanta i den så för oss viktiga PUBLIKEN.

Vad tror du om framtiden för vår Symfoniorkester?

Jag hoppas och tror att Gislaveds Symfoniorkester kommer att spela fin och spännande musik i många år framöver, och att familjen Euréns fina anda för musiken får leva kvar i orkestern. Samarbetet med musikskolan är a och o för att vi ska kunna behålla en fin kvalitet på orkestern.