”Jag undrar om det finns något ställe som Gislaved som det kommer och har kommit så många yrkesmusiker ifrån” säger Jan Larsson och berättar om sin egen musikresa – från Gislaveds musikskola till soloflöjtist i Gävle Symfoniorkester.
Du växte upp i Gislaved. Hur kom det sig att du började spela tvärflöjt?
Föddes 1947 i Gislaved. Mina föräldrar var Sven och Kerstin Larsson. Pappa drev till sin död ”Förenade livsmedel” på Storgatan. Min mamma fick gå ner i affären och börja ett helt nytt liv efter pappas död. Nytt liv för henne! Jag hade en syster, Annbritt, som nog var den som fick mig att börja spela flöjt. Älskade Annbritt! Gick in i musikskolan under den sagolike Bengt Eurén, vilken är den som gjort att man över hela Sverige kallar Gislaved för musikundret i Sverige.
Har du några särskilt minnesvärda musikminnen från tiden i Gislaved?
Mitt första ”test” för denne Bengt Eurén, var att en kväll testa min musikalitet, sjunga efter anslagna toner. Jag vet att jag på frågan från Bengt om jag ville sjunga något, sjöng ”Gubben Noak”, lite svagt och nervöst. Utanför detta klassrum stod fler och väntade på att få testas. De flesta med slickepinnar i munnen. Var dessa tog vägen vet jag ej.
Efter detta blev det lektioner i flöjtspel och när jag var c:a 13 år kom det varje vecka ”lärare” från militärmusiken i Borås. En av dessa ”lärare” åt alltid tre-fyra smörgåsar under dessa ”lektioner”. Fick så småningom vara med i Gislaveds Orkesterförening. Där väcktes nog mitt musikintresse. Bengt skrev specialstämmor till mig. Min syster Annbritt hade flyttat till utbildning i Stockholm och fick vara med med fiolen i Sveriges Radios Ungdomsorkester. Hon skulle bli musiker, olycka med hand och arm satte stopp för detta.
Var det självklart för dig att välja musiken som yrke?
Militärtjänst vid I12 i Eksjö, där jag en sommardag undrade vilka det där var som spelade och marscherade vid lunchpaus. Fick reda på att de var yrkesmusiker i militärmusiken. (Finns inte kvar). Jag blev intresserad och sökte vid provspelning senare till militärmusiker och fick en tjänst som flöjtist i Karlstad. (Hade kunnat hamna i Boden, PUH!) 4 år i Karlstad, sen vikariat i Gävle Symfoniorkester. Kom ihåg att jag bara sa upp mig från militärmusiken och flyttade till Gävle, utan något fast jobb! Provspelning där, halvårs prov och fick därefter fast flöjtanställning i Gävle Symfoniorkester. Vilken lycka! Var yngst när jag började 1972 och äldst när jag på grund av öronproblem slutade (icke tinnitus).
Du har varit soloflöjtist i Gävle Symfoniorkester. Vad har varit det bästa med ditt yrke?
Härliga konserter varje vecka och speciellt en konsert! Vi skulle spela Tjajkovskijs 4:e Symfoni, vilket var en fantastisk symfoni att spela, speciellt sista satsen med mycket brass, slagverk, cymbaler och bastrumma. En symfoni där publiken i regel måste ställa sig upp efter och applådera, skrikande ”Bravo!” Medryckande! Jag hade spelat symfonin tidigare, men alltid med väldigt trötta och ej inspirerande dirigenter. Nu stod den äntligen på programmet igen! Vilken dirigent? Trött? Inspirerande? In kommer veckans Tjajkovskij-dirigent. Rödbrusig, kort svart hår, boxarnäsa och boxaröron, tajt vit t-shirt med stora muskulösa armar. (Han hade varit estländsk mästare i boxning, fick jag höra senare). Nej, nej tänkte jag, inte en till Tjaikovskij-misshandlare. Han går upp på pulten, säger på bruten svenska: ”Last movement, sen kan slagverket go hem”. Från första sekunden tände hela orkestern som jag aldrig varit med om. Han låg över förstefiolerna med ”5 meter långa armar”. Vilken tändning på första repet. Lycka hos mig och alla i orkestern. Ville inte att det skulle ta slut! Morgonen efter kom jag till replokalen inspirerad 7.30 på morgonen, två och en halv timme före repet. Fanns icke ett övningsrum ledigt! Musiker av alla sorter stod i kök, på toaletter och i korridorer och övade. Alla lika tända av denne dirigent vid namn Eri Klas. Övade, gick hem. Väntade bara på nästa givande dag. Stark upplevelse. Störst!
En annan mindre rolig dirigentvecka. Ungersk dirigent. Ej namn av hänsyn. Repet startade 10.00-paus 11.30. När vi repat cirka en kvart bryter dennes dirigent och säger med hes och skrovlig röst: ”I think it’s time for a cigarett”! …Då vill man gå hem!
Underbara minnen, finns hur många som helst. Underbart jobb, älskat jobb, stimulerande jobb. En bra konsert, svårt att koppla av den härliga känslan efteråt.
Om du tänker tillbaks på din musikerkarriär, kan du berätta om några av dina höjdpunkter som musiker?
Har haft nöjet att få vara solist med Gävle Symfoniorkester 7-8 gånger, alltid bandade av Sveriges Radio. Spelat Mozart flöjt-harpkonsert i direktsändning i P2. Nervöst. Har varit inbjuden att spela de Frumeries flöjtkonsert vid tre konserter i Brasov, Rumänien.
Vilket härligt liv jag levt tack vare starten hos den fantastiske, entusiasmerande, suveräne Bengt Eurén! Vill sluta med att säga att denne Bengt har fostrat så många professionella musiker i våra professionella orkestrar, så jag undrar om det finns något ställe (småort) som Gislaved som det kommer och har kommit så många yrkesmusiker ifrån. Det är Bengt Euréns stora förtjänst. Tror att Bengt i sin himmel ler när han lyssnar där uppe på musik och vet att han är den store dirigenten till det som man kallar det stora musikundret i Gislaved. Tack Bengt!
Vad tror du om framtiden för Gislaveds Symfoniorkester?
Bengt var den idérike person som när musiklivet(skolan) saknade instrument, såg till att under 60-talet en så kallad ”fagottstafett”. En industri tillverkade en atrapp av nedre delen av en fagott för att samla pengar i till inköp både till fagott och oboer. En fabrikör (musikälskare) gav pengar till inköp både till fagott och oboer. Vem om inte Bengt Eurén hade kommit på en sån idé!
Tittar man på Gislaveds Symfoniorkesters hemsida häpnar man över vilket intresse bland sponsorer det finns. Helt otroligt vilket intresse! Fortsätt älska Gislaveds Symfoniorkester och Musikskola. Uppmuntra barn att börja med musik! Älska musik!! Det har jag gjort!