Vi är vana vid att se henne som konferencier under konserter och när vi hör hennes alltid så välformulerade presentationer vet vi att konserten snart ska dra igång. Jane Petersson är cellolärare på Gislaveds musikskola, men också intendent för Gislaveds Symfoniorkester. Vad innebär det egentligen att vara intendent och vad gör en sådan när strålkastarna släcks? I vår intervju berättar Jane om ansvaret som intendent, men också om kärleken till musiken och om hur Gislaveds Symfoniorkester givit henne vänner för livet.
Sedan några år tillbaka är du intendent för GiSO. Vad innebär det arbetet?
Intendenten har många praktiska uppgifter samt deltar i styrelse- och programrådsarbete. Jag är också länken mellan orkester – dirigent – solist.
I programrådet lägger vi förslag på olika tema och repertoar till konserterna i generalprogrammet. När beslut är taget för de olika produktionerna fortsätter vi arbetet med repertoaren tillsammans med dirigent och solist. Därefter är det mitt ansvar att söka upp notmaterialet, vilket ibland kan vara ett riktigt detektivarbete! Sedan följer iordningställande av notmaterialet och lämna ut till alla musiker så vi kan förbereda oss i god tid inför repetitionsarbetet.
Vid konserttillfällena försöker jag ha ett övergripande ansvar för att allt ska vara förberett med allt från scenarbete, möta upp våra musikaliska gäster, dela ut reseblanketter, dela ut nya noter till kommande produktion mm. Periodvis kan det vara ett väldigt stressigt arbete – men oftast mycket stimulerande och utvecklande!
Vad betyder GiSO för dig?
GiSO betyder väldigt mycket för mig! Här fick jag mina första vänner när jag som nyutexaminerad cellopedagog 1990 flyttade till Gislaved! I orkestern får jag musicera, umgås och fortsätta utvecklas tillsammans med mina musikvänner och möta inspirerande dirigenter och artister.
Är det någon särskild konsert som du tycker är speciellt minnesvärd?
Det är svårt att välja ut någon specifik konsert. Jag har fått vara med om så många rika musikupplevelser med Giso. Något jag alltid ser framemot lite extra är den inledande konserten på varje säsong. Då spelar vi ofta ett program med något större klassiskt verk – det gillar jag!
Vad spelar du helst, dina favoriter?
Klassisk musik ligger närmast mitt hjärta! Spelar gärna en symfoni där cellostämman får spela ett vackert tema. Brahms 3:a är en favorit! Om jag musicerar på egen hand blir det gärna barockmusik.
Du har som stämledare och cellolärare också lotsat flera av dina elever till att spela med i orkestern. Hur känns det?
Det är stort att få spela med sina elever! Så fantastiskt att se eleverna växamed nya utmaningar. Jag är så stolt över alla mina elever!
Vad tror du om framtiden för vår Symfoniorkester?
Jag är väldigt övertygad om att det finns en framtid för vår orkester. Musik är möte. Musik är kommunikation. Det har den här våren visat extra tydligt tycker jag. Aldrig förr har avsaknaden av levande musik och konserter blivit så märkbar. Det kommer alltid finnas en publik som vill lyssna på symfoniorkestern som musikform. Det kommer alltid finnas musikanter som vill spela orkester. Tänk att få ha ett livslångt musicerande tillsammans med vänner. Det bara fortsätter liksom….