Julia var bara 3,5 år när hon började spela fiol för Gerd Liljenvall på Musikskolan i Gislaved. ”För mig är det svårt att se ett liv utan att hålla på med någon form av musikutövande, det är liksom en naturlig del av livet som måste finnas där”, säger Julia som efter år av studier och jobb på annan ort valt att slå sig till ro och bygga bo i kommunen där hon vuxit upp.

Du började spela fiol hos Gerd Liljenvall med suzukimetoden. Hur var det att börja spela fiol?

Oj, det var så längesedan och jag var så liten (3,5 år) att jag inte minns det! Så för mig har fiolen alltid funnits med. Men jag har fått berättat för mig att jag var väldigt laddad på att börja spela fiol, så när min storasyster övade fiol hemma stod jag och skakade i notstället och ville vara med. Då tyckte mina föräldrar att det var dags för mig att få börja spela. Mina tidigaste spelminnen innefattar gruppspel med andra barn, det minns jag som något kul! 

Som elev i Musikskolan fick du sedan lektioner för Annika Björkenbo och du har gått igenom hela orkestertrappan. Vad betydde musiken för dig under din uppväxt?

Den betydde mycket, musiken har ju alltid funnits med som en trygghet och som en naturlig del av livet. Musiken blir ju en del av ens identitet när man alltid har spelat. Det var även väldigt kul att spela under skolåren med alla spelkompisar, och allt roligt vi hittade på. Sen är det ju roligt att utvecklas och bli bättre på sitt instrument!

Du spelar fiol i förstastämman i Gislaveds Symfoniorkester. Vad betyder orkestern för dig?

Giso har alltid funnits med i mitt liv då min mamma har spelat i orkestern sedan hon var ung, så jag hade varit på många konserter innan jag själv började spela i Giso. 

Så för mig är orkestern en väldigt trygg plats och en fast punkt i vardagen, tisdagskvällarna i Gislaved har alltid varit vigda åt orkesterspel. 

Har du något särskilt kärt musikminne från någon av konserterna med Symfoniorkestern? 

Det finns många roliga minnen! Jag tyckte det var särskilt kul med nyårskonserterna där elever från musikalutbildningen medverkade. Sen tror jag att jag som de flesta kommer ihåg första konserten man spelade extra mycket. Min första konsert spelade vi Dvořáks symfoni nr 9, och jag minns att jag tyckte det var så vackert, och så svårt! Men det gick bra till slut. 

Under flera år har du haft en framgångsrik modellkarriär. Vilken plats hade musiken för dig under de åren?

Livet har ju olika säsonger, och under de åren fick fiolen stå tillbaka lite, men så fort jag hade möjlighet kom jag hem och spelade med Giso. Det har alltid varit uppskattat och välkomnande när man kommit tillbaka och spelat, och då blir det ju extra kul! 

Nu är du tillbaka i Gislaved och spelar fiol för Lore Vancauwenberghe. Vad ger det dig att ha musiken som del i ditt liv? 

För mig är det svårt att se ett liv utan att hålla på med någon form av musikutövande, det är liksom en naturlig del av livet som måste finnas där. Jag har verkligen uppskattat att ta lektioner som vuxen, det är roligt att få fortsätta utmanas och lära sig mer hela tiden, det finns alltid mer att lära när det kommer till musik.

I Giso spelar även min mamma och min syster, och det är så roligt att ha det som ett gemensamt intresse. 

Vad tror du om framtiden för Gislaveds Symfoniorkester? 

Jag tror att framtiden är ljus för Giso, det finns så mycket kompetens och spelglädje där. Jag hoppas att det fortsätter fylla på med ungdomar som blir kvar i orkestern, de är ju framtiden. Vi har haft många eldsjälar genom åren i orkestern, och jag hoppas att den andan fortsätter framöver.