”Det som inspirerade mig mest var nog supporten runt omkring. Vuxna som trodde på oss unga och alltid stod på vår sida.” Så skriver Ola Forsberg om uppväxten och tiden i Gislaveds musikskola. Ola som idag själv arbetar som brasslärare på musikskolan i Borlänge menar att det är något av det musikskolans viktigaste funktioner, att ge unga individer goda förebilder och seende vuxna. Själv arbetar han för att förmedla förtroende och support till sina elever och för att hjälpa dem att bygga självförtroende, en viktig förutsättning för musicerandet.

Du växte upp i Anderstorp där du spelade med i Anderstorp Skolorkester och musikskolan. Vad betydde musiken för dig under din uppväxt och var tuban ett självklart instrumentval för dig?

Jo, jag växte upp i Anderstorp och började (vet egentligen inte varför) spela blockflöjt för kantor Nils Olofsgård. Efter ett år tyckte jag nog att det tog för mycket tid så jag tänkte sluta. Då kom Nils och Sven Christiansen och knackade på klassrumdörren och övertalade mig att fortsätta ett år till. Det planerades nämligen att startas en skolorkester. Då jag var lite lång för min ålder tyckte de båda herrarna att jag skulle passa för tuban. Jag protesterade lite lamt för jag ville ju spela trumpet eller trombone. Man berättade då för mig att tuban var orkesterns dyraste instrument, 1400 kr i Smålands musikvaruhus (Nässjö), så jag fann mig i mitt öde.

Flera av medlemmarna i Anderstorp skolorkester kom att ägna sig åt musik som yrke, vad tror du inspirerade dig att välja musiken som yrkesbana?

För mig betydde skolorkestern och framför allt vår ledare Sven, otroligt mycket. Vet inte om jag någonsin har träffat en lika engagerad och hängiven eldsjäl. Hann brann för ungdomar, skrev många egna arr. och repeterade, ibland med känslor som for genom luften, i form av takt-”pennor”. Han, tillsammans med engagerade föräldrar, tog oss flera år till Tyskland, Österrike och 1982 (?) till USA. Ytterligare en resa gjordes till Österrike senare på 80-talet. Vi var ett gäng ungdomar som pushades och fick hjälp med musikteori av brasspedagogen Gunnar Eurén, för att förberedas till ev. högskoleprov. Det gick bra för de flesta.

Så det som inspirerade mig mest var nog supporten runt omkring. Vuxna som trodde på oss unga och alltid stod på vår sida. Spelkompisar som ville mycket, resorna och att jag fick vara med överallt och spela, från skolorkestern i A-torp, musikkårer, Gislaveds ungdomssymfoniker och Gislaveds Symfoniorkester.

Du var med i många av Musikskolans olika grupper och orkestrar och även Gislaveds Symfoniorkester. Har du några speciella musikminnen från den tiden?

Höjdpunkterna där var ju Nyårskonserterna med efterföljande fest. Kanske den mest minnesvärda konserten i Gislaved var när Helga Hussels från Göteborgs Symfoniorkester spelade Beethovens violinkonsert. Kommer inte ihåg när, men ca 50 år sedan.

Du gick vidare till Musikhögskolan i Göteborg och var sedan verksam i bland annat regionmusiken. Flera besparingar har gjorts i militärmusiken och i regionmusiken runt om i Sverige. Hur påverkar det musiklivet? 

Jag jobbade på Region/Länsmusiken i Borås 1978-91 och när jag började levde mycket av Militärmusiken kvar, i form av äldre musiker som vuxit upp med den musiken och mycket baserades på blåstraditionen. Mer och mer utvecklades det till att även innefatta stråk, vokalt och jazz men jag vet inte om det nånsin hann stabilisera sig innan beslutsfattare började montera ner det mesta. Det känns tragiskt. Folk har inte längre samma tillgång till ”levande” musik. Jag värnar ju om den traditionella musiken och dess instrument.

Nu jobbar du som brasslärare i Borlänge Musikskola. Vad är viktigast att förmedla till dina elever?

Även om de flesta musikskolor nu försöker hantera färre elever märker vi vad uppskattat det är med ex. en marscherande ungdomsorkester. Det jag försöker ge mina elever är support, förtroende och självkänsla att alltid vara fokuserad och göra sitt bästa.

 Vad tror du om framtiden för Gislaveds Symfoniorkester? 

Just nu är det svårt att tro något om framtiden överhuvudtaget och det jag vet om GiSO hör jag från min bror Bengt och jag tror och hoppas verkligen att orkester och musikskola kommer att jobba framåt och få resultat.