Att musicera är ”som att kunna ett extra språk som inte behöver några ord”. Det menar Sadida Uvais från Smålandsstenar. Sadida började sin bana i Gislaveds musikskola och har, efter vidare utbildning, flera gånger återvänt för att vikariera och undervisa barn och unga på musikskolan i Gislaved.

 Du växte upp i Smålandsstenar där du spelade tvärflöjt i Musikskolan. Hur kom det sig att du fastnade för instrumentet tvärflöjt? 

Egentligen är det väl lite av en slump att jag spelar just tvärflöjt. Jag och två andra kompisar var på musikskolan för en prova-på-kväll av alla blåsinstrument. Om jag minns rätt så tyckte jag att klarinett, trumpet och tvärflöjt var mest intressanta men eftersom min ”bästis” valde tvärflöjt som förstahandsval så gjorde jag också det. Visst så hade jag hade fått ton i flöjten under prova-på-tillfället men jag har en känsla av att ifall jag hade valt helt av egen känsla så hade valet kanske legat på något annat instrument.

Du har varit med i flera av Musikskolans orkestrerar. Vad har det gett dig?

Oj, jag tror verkligen orkestrarna är det som gett mig allra mest. Jag minns att jag i mitten av högstadiet tröttnat lite på mina instrumentallektioner men att blåsorkestern varje vecka var ett självklart val. Mycket var det nog då för alla kompisar man träffade där men också för hur roligt det var att spela och ha konserter.

Efter estetiska programmet på Gislaveds gymnasium har du gått på Lunnevads, Kävesta och Ingesunds folkhögskola. Efter det sökte du dig till Musikhögskolan Ingesund. Vad fick dig att välja att vidareutbilda dig inom musik?

Det började nog med att jag i grund och botten inte ville sluta spela. Egentligen var det inget speciellt driv mot något specifikt mål men att jag ville fortsätta bara. Som jag nämnde så hade jag i mitten av högstadiet tröttnat lite på tvärflöjten, men sen vände det sakta. Jag upptäckte estetiska programmet och började där. I slutet av gymnasiet så kände jag likadant att jag inte ville sluta än. Det fanns liksom en pirrig känsla av att komma utanför hemkommunen och träffa andra som också tänkte likadant. Så jag sökte in till några folkhögskolor och när jag sedan kom in var det nästan ett givet val, jag hade i alla fall inga andra planer minns jag. Under mitt första folkhögskoleår hade jag väldigt tur att träffa många drivna vänner som de flesta siktade på att komma in musikerutbildning på musikhögskolan och därmed grodde min egna dröm om att få gå en sån utbildning.

Du blev klar med din kandidatexamen på Musikhögskolan i våras. På din examenskonsert spelade du också kammarmusik. Är detta med att spela tillsammans med andra viktigt för dig? 

Ja, men det är det. Att spela i ensemble, oavsett om det är en trio eller en full orkester, är absolut det jag tycker är allra roligast. Det har jag nog alltid tyckt. Ofta talar man om att kommunicera musiken till åhöraren och det är väldigt viktigt men att spela i ensemble ger utrymme att även vi musiker får kommunicera musiken med varandra. Om man ska vara lite klyschig så är det som att kunna ett extra språk som inte behöver några ord. Det är fantastiskt att spela med musiker där allt bara är självklart för att man har samma musikaliska bild om musiken som spelas eller när man tillsammans repeterat fram ett stycke så som man vill att det ska spelas. Jag kan ibland känna att jag har en mer betydande roll som ensemblemusiker än som solist lustigt nog.

Du har flera gånger vikarierat som flöjtlärare i Musikskolan Gislaved och kommer så göra även i höst. Vad är det roligaste med att undervisa i tvärflöjt? 

Det ska jag göra och jag ser verkligen fram emot detta. För mig så är att kunna spela och att få spela ett instrument ett stort privilegium. Att ha möjligheten att undervisa och dela med sig av sin erfarenhet och förmedla kunskapen vidare är på något sätt ett självklarhet då med. Det är ju väldigt roligt när man ser att en elev den tycker att det är kul att lära sig spela instrumentet.

Vad har du för framtidsplaner inom musiken? 

För första gången på länge så har jag ingen tydlig plan om hur framtiden inom musiken för mig ser ut, vilket jag faktiskt tycker är skönt tro det eller ej. Jag har tankar om att läsa en master också men jag vill vänta lite. För mig var det viktigt nu att komma ifrån studiemiljön och känna efter själv vad, hur och på vilket sätt jag vill fortsätta mitt flöjtspel, det är väldigt lätt att bara köra på. Det finns flera tankar om olika musikprojekt som jag skulle vilja genomföra. Exempelvis skulle jag gärna undersöka hur man på ett roligt sätt kan förmedla den klassiska musiken till en yngre publik.

Vad tror du om framtiden för Gislaveds Symfoniorkester?

Jag tror, hoppas och vill att framtiden ser lovande ut för orkestern. Jag förknippar Giso med mycket engagemang och spelglädje i orkestern och att fortsätta det leva kvar med kommande generationer, lärare som elever, tror jag är en nyckelpunkt. Sen talas det mycket om att orkestermusiken, och då främst livekonserterna, behöver nå ut till en bredare publik och det hade varit kul att se vad just Gislaveds Symfoniorkester själva kan göra för att försöka ändra på detta. Jag tror detta kommer att bli en avgörande punkt för de flesta orkestrarna framöver. Ofta tänker man att musiken, och då främst livemusiken, är något som ska stimulera ett gott humör men faktum är ju att musiken ofta används som en förlängande arm utav våra känslor. Just därför tror jag att livemusiken och musiker är så pass viktigt fortfarande och då även orkestrarnas fortlevnad.

Liggande foto överst i artikeln är taget av Timmy Gasslander.