”Jag har insett nu i vuxen ålder att jag säkert var ett lätt byte för min cellolärare Jane” säger Sarah Nygren och beskriver hur hon gick från att vara cellist till att bli kontrabasist. Sarah beskriver, med stor tacksamhet, relationen till musikskolan och med humor berättar hon om minnena från åren i Gislaveds Symfoniorkester.

Du började spela cello i Musikskolan, men gick ganska snart över till kontrabas. Vad var det som fick dig att fastna för det instrumentet?

Jag har insett nu i vuxen ålder att jag säkert var ett lätt byte för min cellolärare Jane då det saknades basister i musikskolan, i och med att min pappa spelade kontrabas och att jag kanske inte var en stjärna på cello. Men jag är tacksam för att hon fick mig att testa kontrabas, jag hade nog inte fortsatt med musik lika intensivt om jag inte hade bytt instrument. Kontrabasens ton passar mig helt enkelt bättre som person och den har gett mig så många musikaliska möjligheter ända från musikskolan och till idag.

Var det självklart för dig att utbilda dig till musiker?

Svaret är nog ja. Jag hade inga tankar på något annat än folkhögskola och musikhögskola efter gymnasiet. Jag undervisar också, i Nacka musikskola, men trots alla frågor om hur jag överlever som musiker och vad jag egentligen tjänar på en konsert så vill jag helst av allt bara få spela.

Du var elev i Musikskolan och gick också estetiska programmet på Gislaveds gymnasium, var med i flera orkestrar och ensembler och även i Symfoniorkestern, så musiken var en stor del av din uppväxt. Har du några särskilt minnesvärda musikminnen från den tiden? 

Först och främst måste jag säga hur tacksam jag är för alla lärare i Gislaveds musikskola/estetiska programmet som jag har haft i olika instrument, ensembler och orkestrar! Alla har haft en del i vem jag är som musiker idag.
Jag kommer ihåg min första konsert med Symfoniorkestern, tror jag var 14 år, då vi spelade Dvořáks nionde symfoni. Det var en otrolig första upplevelse i symfoniorkester för mig men alla konserter har varit minnesvärda! Men det kan väl ha hänt att jag har glömt noter på fel sida av scenen under konsert och paniksprungit genom korridoren under konsertsalen…

Ett av alla fina minnen från musikskolan är när vi åkte med Skye Crofters till en festival med irländsk folkmusik i Kalmar. Vi gick på fantastiska konserter men fick också spela inför alla dessa duktiga musiker från hela Europa. Det var därför väldigt stort för oss när vi precis hade spelat en vacker ballad och i andningspausen mellan låtens slut och applåderna skriker en irländsk musiker ”JOLLY!” rakt ut. Det var så stort att en irländare tyckte att vi var bra!

Du är också barockkontrabasist, hur kom det sig att du fördjupade dig i denna genre?

Jag halkade in i barocken lite av en slump. I Vadstena spelar de vartannat år en barockopera på slottet och 2010 hade basisten hoppat av. En lärare på musikhögskolan tyckte då att jag skulle vara med. Jag var först lite skeptisk till barockmusik men efter en sommar i Vadstena var jag fast! Barockmusiken tilltalar mig på ett annat sätt och tillåter mig att leda på ett sätt som jag inte hade förstått var möjligt tidigare.

Ibland återvänder du till Gislaveds Symfoniorkester för att vara med på t ex nyårskonserter. Vad betyder orkestern för dig? 

Det har varit fantastiskt att få spela så mycket och så varierande musik tillsammans med alla i orkestern. Varje gång jag har återvänt har jag fascinerats av vilken hög nivå det är på orkestern, tack vare alla ambitiösa amatörer, musikskolelärare och ungdomar. När man som jag är uppväxt med att ens lilla hemort har en riktigt bra symfoniorkester så krävs det lite distans för att inse hur ovanligt det är och vilken tillgång det är.

Vad tror du om framtiden för Gislaveds Symfoniorkester?

Jag ser ljust på Gislaveds Symfoniorkesters framtid. Kulturen behövs för allas skull, tack vare kombinationen av musikskolan och musikernas engagemang och spelglädje kommer orkestern alltid att vara en viktig del av Gislaveds kulturliv.