”Perfekta inspelningar i all ära, men det är i mötet med publik som de magiska mötena uppstår” säger Annika Björkenbo. Det är något visst i att uppleva musik live, anser många. Men för att en hel orkester ska kunna spela tillsammans krävs en hel del förberedelser och övning. Där har konsertmästaren en viktig roll, en roll som Annika sedan många år tillbaka har och gör med bravur!
Vad är ditt första minne av orkestern?
Någon gång i början av 70-talet, fick jag möjlighet att för första gången prova på att spela i GiSO vid en Nyårskonsert. Jag var ung och elev i musikskolan, och det var med skräckblandad förtjusning jag intog platsen längst bak i fiolstämman. Alla toner satt inte på plats den gången, men jag var fast för resten av livet! Detta ville jag hålla på med i framtiden. Upplevelsen att tillsammans med andra skapa stor musik, det var grejen för mig.
Sedan flera år tillbaka är du konsertmästare i GiSO. Vad innebär det arbetet?
Den primära uppgiften är att spela och leda stråkstämmorna vid repetitioner och konserter. Inför en ny produktion, går jag igenom materialet och ger förslag på fingersättning och stråk. Jag är en länk mellan dirigent och orkester under repetitionsarbetet. Som konsertmästare ingår det också att leda stäm/stråkrepetitioner när den ordinarie dirigenten inte kan komma.
Vad betyder GiSO för dig?
GiSO för mig kan sammanfattas med ett ord, SPELGLÄDJE! Sida vid sida sitter amatörmusiker, musiklärare, musikskoleelever och högskole/folkhögskoleelever. Vi har väldigt roligt när vi utifrån de olika förutsättningar vi har, skapar fantastisk musik dels i mötet med publik men också tillsammans med varandra. I orkestern har jag fått vänner för livet.
Är det någon särskild konsert som du tycker är speciellt minnesvärd?
Det har blivit många minnesvärda konserter genom åren, men en konsert som satt spår hos mig, är när orkestern firade jubileum tillsammans med Gislaveds Kammarkör och gav en konsert i Gislaveds sporthall. Vi framförde då Carl Orffs Carmina Burana, och orkestern var förstärkt av hemvändande Gislavedsmusiker från när och fjärran. Fantastisk musik!
Vad spelar du helst, dina favoriter?
Flera av de klassiska kompositörerna är mina favoriter men jag har lite förkärlek för 1900-talsmusik. T.ex. skulle vi i våras framfört Appalachian Spring av Aaron Copland, men Coronapandemin satte stopp för det. Jag hoppas att det blir ett nytt tillfälle att få spela denna underbara musik.
Du har som stämledare och fiollärare i Musikskolan också lotsat flera av dina elever till att spela med i orkestern. Hur känns det?
Att få våra elever som spelar orkesterinstrument att vara med i orkestern, är ett av målen för både musikskolan och GiSO. Detta samarbete är ovärderligt, och hela organisationen bygger på att detta fungerar. Utan ungdomar – ingen framtid.
Vad tror du om framtiden för vår Symfoniorkester?
Att ha möjlighet att få lyssna till livemusik tror jag är ett behov som alltid kommer att finnas. Perfekta inspelningar i all ära, men det är i mötet med publik som de magiska mötena uppstår. Därför tror jag att det alltid kommer att finnas ett stort behov av levande musik, och GiSO kommer att vara efterfrågad och ha sin publik kvar.