”Jag älskar ju soundet av en orkester” säger jazzmusikern Lars Danielsson och berättar om erfarenheten från tiden i Gislaveds Symfoniorkester. Lars startade sin musikaliska bana på musikskolan i Gislaved och är idag en av Europas mest efterfrågade jazzbasister. Dessutom är han en skicklig cellist och kompositör. Intervjuare är Ann-Cathrine André.

Du skriver musik för symfoniorkester och har fått dina verk framförda av flera kända orkestrar. Vad är det som är utmanande och roligt med att skriva musik för en Symfoniorkester?

Jag älskar ju soundet av en orkester, plus att det känns väldigt naturligt, eftersom jag spelade i Symfoniorkester som ung. Gislaveds Orkesterförening var ju min skola in i den klassiska världen. På den tiden analyserade jag inte så mycket av den musik vi spelade, men kommer ihåg mycket av de stycken vi spelade. När jag skriver för orkester idag är jag nog mer noggrann vad jag skriver för blåsarna än för stråkarna, eftersom det känns som jag kan stråk bättre. Jag har lärt mycket om blåsinstrument genom att skriva och spela med big band också.

Att jobba med klassiska musiker känns väldigt inspirerande för mig. Det är också intressant att försöka blanda vår musik i mitt band med tonalitet och rytm från orkestermusik, kanske främst då barock och impressionism. Jag älskar Ravel, Faure och Bach till exempel. När jag började spela Jazz som ung försökte jag undvika ”klassiska” ackord och ville få allt att låta jazz. Idag är det nästan tvärtom, jag inspireras mycket mer av klassisk musik och folkmusik än av traditionell Jazz när jag komponerar.

Du har också gästat vår orkester som solist. Hur är det att spela på hemmaplan?

Det har varit otroligt kul att spela med er orkester, dels för att det känns hemma, men framför allt att det är en bra orkester. Om en orkester inte spelar bra så tar man det som att mina stycken inte är bra. I Gislaved är det omvänt. Jag älskade att spela med den orkestern, och hoppas att göra det igen.

Du började ju din bana som celloelev, först för Lennart Andersson och sedan för Jan Eurén, vad har orkesterspel och den kommunala Musikskolan betytt för dig?

Kul att du nämner det, då jag känner att de 2 är mina mentorer. Lennart har lärt mig så mycket. Som barn satt jag ju i kyrkan på söndagarna jämte orgeln och kollade på hans händer och fötter. Dessutom gav han ju både dig och mig extra gratis lektioner. Det är något som jag värdesätter mycket idag. När jag skriver idag, kan jag tänka: Hur hade Lennart gjort? Godkänner han detta?

När det gäller Jan, så var det han som fick mig att uppskatta Cellon på ett nytt sätt. Han var ju en otroligt bra pedagog och jag älskade hans ton i cellon.

Det rådande läget med Corona har satt stopp för konserter, hur har det påverkat dig?

Alla konserter är ju inställda sedan mitten av Mars. Jag hade en lång Konserthus turné i Tyskland på Duo med Paolo Fresu (en Italiensk trumpetare). Hela den turnén blev inställd , så det har ju varit ett stort eknomiskt bortfall. Nu är jag lyckligt lottad genom att jag har kompositionsuppdrag så jag har haft jobb. Det var bra att få ett avbrott tror jag. Hela mitt liv har varit en stor almanacka med stress och tider som skall passas. Det blir nog svårare att börja resa igen tror jag. Jag är ganska lat av mig, så jag jobbar bäst under press. Det är nog inte speciellt hälsosamt, så under Corona-perioden så springer jag 5 km varannan dag.

Vad har du inplanerat för det kommande spelåret?

Jag håller på att skriva en Cellokonsert för en Cellist från Littauen, som sitter i NDR Symfoniorkester i Hamburg: Vytas Sondeckis.
En inspelning med den Engelska hornkonsert jag skrev för Göteborgs Symfoniorkester är inspelad och vi ska spela in ett antal mer stycken som ska bli till en CD. Dessutom fortsätter turneerna till höst eller nästa vår beroende på Corona. Jag skulle ha spelat med Lvivs Symfoniorkester i Ukraina i Juni, men det är flyttat till nästa år.

Vad tror du om framtiden för vår orkester?

Det viktiga är att politiker fortsätter att förstå att Gislaveds Symfoniorkester är viktig för hela regionen. Vi vet ju att orkestern är otroligt uppskattad av både publik och besökande solister och dirigenter. Det är också otroligt viktigt att stötta den Kommunala musikskolan, då det är livsavgörande för en orkester som denna. Många musiker lämnar ju bygden i sena tonåren för att studera på annan ort, och då är det viktigt att talanger fylls på underifrån.

P.S. Glömmer aldrig då jag fick vara med och  spela mitt favoritverk (Gabriel Faures Requiem) med orkestern som ung, då även min syster Elisabet var med och sjöng i kören. En stor upplevelse. D.S.